klubbland

bloggpausuppehåll

jag döpte min lilla blå till räkan när jag precis hade fått den. det hade jag glömt för länge sedan. men agnes, agnes!, kom ihåg det! tänka sig, jag blev nästan rörd. nu har jag iaf fått tillbaka den. eller nej, jag får aldrig mer se den. men jag har fått en likadan. det känns bra!

jag gillar mitt jobb! så bra är det! fastän arbetskamraterna har allt möjligt ståhej för sig, en bantar/ska sluta röka och den andra har slutat dricka koffein, så är det trevlig stämning. och det måste ju betyda nått menar jag.
imorgon får vi se om jag fortfarande gillar det. imorgon öppnar butiken.

varför har du spikar på tänderna stina? säg det. säg det.


jag pratar i nattmössan. I´m talking to God.

ska fixa lite musik kanske. om det nu går. det vill sig aldrig. men jag tror. för det bör man. annars dör man.